Sida 3

|2|

ringaste förpliktelser gentemot andra, skulle jag
dock icke, såsom min hälsa nu är, kunna utträsvårtytttta
stort.Mefistofeles också bor inom mig, skall självförnekelsen
aldrig segra.* se föreg. sida – Också det oändliga eländet i världen
tynger mig, icke endast världskriget, men ock
det ständiga, aldrig minskande eländet bland alla mänskor isynnerhet de
lägsta samhällsklas-
serna, tynger
mig. När eländet är det förhärskande i världen
är det då icke ”meningen„ att livet skall
för var och en vara ett oavbrutet lidande? Så
tyckes det mig ibland och ändå kämpar he-
la min natur emot lidandet – än så länge.

Jag har kämpat alldeles ensam, dock
hoppas jag nu att få någon hjälp av tant Syn-
növe, som jag börjat att korrespondera med.
Jag tror att hon skall förstå mig och dock – skall
jag ångra mig att jag engång förtror mig helt
åt en annan? Men att kämpa ensam är
ock mycket svårt, och ensamheten, om den
ock för mig i vissa avseenden är min största
skatt, är d farlig just emedan den gynnar
egoismen, detta att tankarna ständigt kretsar
kring en själv. – För mina föräldrar skall
jag så långtsvårläst p.g.a. utsuddning som möjligt dölja mitt verkliga
tillståndelände, de känner mig så lite, och det skul-
le bedröva dem så förfärligt. Pappa behöver
framför allt återhämta sig, och Mamma också
så mycket som det är möjligt, när hennes krafter
ändå gr år från år gradvis avmattas.
Det tyckes som om Pappa alls inte märkte
detta fasansfulla, men naturligtvis ligger
det närmare till hands för for mig att se det,
när hennes svaghet drag för drag går igen hos mig.