Sida 1
Transkription
||
6. IV. 43.
Hans, Hans – alla röda klippor
tillhör dig, alla vilda rosor och ängar-
nas gula mattor av gullvivor.
Och framför allt havet – glittrande
i stålblått och silver och grått under
skyarna och framför allt oändligt.
Nära nog allt som är förknippat
med klarhet och sol och genomskinlig
luft tillhör dig.
Varför har jag en tid måst gå
så långa vägar för att söka dig?
Ända till de tunga mörkvioletta syrenerna
och de nyssutspruckna kastanjerna i Oslo
med bergen som alltid blånade bakom.
Du fanns ändå inte slutligt där – eller
du fanns, men bara som en annan !– du fanns i
våra egna genomskinligt klara vårnätter
och i vårdagarna med smältande snö
och dropp från taken i april.
Allt som är förknippat med dig
är på något sätt genomlyst av klarhet.
Det förunderliga är att ditt väsen
inte är det. Det är sammansatt som