Sida 3

||

21. III. 43
ljusa morgonen, och jag fäster några
blåa scillor, som växer på gården, i
hans rockuppslag – och allt tyckes mig
fullkomligt självfallet . . .

Nya fester och utflykter. Allt är
enda virvel av fest – med lite om-
sorger emellan. Och samtal i telefon. –
Vi åker flera i en bil. Någon sitter på
framsätet. Han vänder sig plötsligt om
och säger något leende med ett särskilt
tonfall. Han har samma lilla feber på
kinderna som tidigare, fast han inte är för-
kyld, och den gör honom vacker.

Festerna är slut. Vi följer gästerna
till järnväg och ångbåt. – Efter mötet kommer
det en stor bukett skära rosor till mig:
”Fra den norske delegation” och en bukett
vita liljor från Sigrid Undset.
– – –