Sida 1

||

Natten mot den 21. III. 43.

Den 11. III. bröt jag min vänstra arm.
Jag ligger gipsad med armen i sträckförband
och har upplevt ett och varje. Men det
förargligaste är en liten småsak. Det sitter
en ojämnhet i förbandet under armbågen,
och när jag halvlegat ung. en timme –
ligga kan jag inte – och sovit med en
sömntablett, sticker den som en syl. Jag
får stiga upp och byta läge.

Men ett starkt huvudvärkspulver ger
mig oväntade ljusa syner, och då skriver jag.
– Jag ser i natt för mig en klar vår
med kylig luft och sen grönska (1935,
Författarmötsvåren). Nästan alla mina
bästa minnen är ju på ett underligt vis
förknippade med klar luft och nästan
isande kyla. Helsingfors är inte längre
Helsingfors, och mänskorna på gatorna
är inte desamma som förut – de irriterar
mig inte längre.

Havet vid Engelplatsen är nästan
alltid blekblått och blankt och ändlöst,
och de små, små gröna knopparna på
buskarna vid Engelplatsen tycks aldrig