Sida 1

||

27–28 febr. 42.

Vit snö – bara snö och ljus – – –

Mitt liv har de 4 sista månaderna
trängts samman till en enda härva av banala
plikter och svårigheter, härledda ur de
mest banala motgångar: tjänarinnans upprepade
olycksfall och sjukdomar och hennes eljes mindre
tillfredsställande pliktuppfyllelser.

För mig icke en rad eget arbete –
sömnlöshet – spända nerver.

Men i natt bara snö och ljus –

Vinternatten vilar så iskall och frostig
över jorden, som återspeglade den en urtids-
vinter eller varslade den om livets under-
gång. Den har någonting av fullkomlighet
i sin slutenhet och ändlöshet på en gång.

Vad kan förliknas vid stjärnornas
genomträngande ljus och himlens svagt
dunkelblåa skiftning eller vid det kritvita
månskenet och de underligt tysta träden
med sina blågröna skuggor en sådan vinter-
natt?

Snö, bara snö –

På förmiddagen är solskenet så gnistrande