Sida 1

|1|

13–14.I.32

Jag har kommit att tänka på: det finns
så mycket av helighet i ett liv, av helighet
i ögonblicket, också där intet sker av djupare
betydelse o intet har en meningKSd2021: mening. Ögonblick
som röjer att det ändå kan finnas sam-
manhang i det sammanhangslösa, att det
går mer än en dold härva av trådar i livet och
mellan människor. Kanske det är för att
det outsägliga består uteslutande i ögonblicket, för
att det sällan följer en ”fortsättning„ härpå,
som det [    ]tomrum (1 ord) särskilt bibehåller sin
helighet – o. för att man icke gör något
försök att lyfta det upp i ett annat
sammanhang där det inte hör hemma.
– Jag vet att just jag varit särskilt
rik att undfå just sådana glimtar –
ock o. särskilt rik kanske det sista året.

Jag menar inte nu det ”stora heliga„ –
det som jag för min del möjligen snuddade en liten
smula vid i somras i juni – detta heliga kan givetvis haarKSd2021: ha
en fortsättning, utan att något av den
första [oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddningoutsägligheten går förlorad ens om det
hela senare dör bort. Det ”stora„ lämnar jag
nu där hän.

Jag menar nu allenast helig-
ligheten i ett ögonblick – den som inte kan
uttolkas o. ges ett namn – som är mer
än ett hemligt samförstånd, ett hemligt
uppdagande av den andra, ”ett ”du är
icke ensam„ i detta ögonblick, ett blottande
av ett fint nät av trådar i det fördolda,
en doft av en annans innersta. väsen.
Och mera än detta. Det som intet annat namn
har än outsäglighet.

en människa, som intet har med ömsesidighet att göra,
o. jag vet att vi kan se mycket av helighet också i
hennes handlingar – – – – – Ja, livet har mycket av
helighet (också i sina olika former), men – är det
tillfylles?