Sida 1

||

24. XI. 30.

Detta skriver jag på natten –
Jag har varit sjuk en tid o. får
inte sömn på kvällarna för att mitt
hjärta arbetar för oregelbundet. Jag ligger
stilla o. väntar o. väntar. Men ofta
är det inte alls plågsamt, fastän jag
inte får ro – som i natt. Det är snarare härligt
– härligt. Först är det det att komma
förintelsen närmare – jag har aldrig
känt den så snuddande nära som i
dessa nätter. Det är som en befrielse utan
all like – ett enda förlösande jubelrop
– – – –

Så är det det härliga i att
ligga o. vänta – i själva natten.
Natten är som en skogsmusik –
jag kan inte förklara det – i syner
o. toner. Den är allt av mjuk
mossa o. lavklädda berg o. stora
lummiga träd – den är prassel under
grenarna o. vingsus o. en källas sorl.
Och jag ligger bara o. känner. Men
somna får jag inte. Varför skulle jag
heller somna – är det inte det
härligaste som finns att ligga här
i detta underliga medvetande av liv
o. förintelse i samma andetag – –

Jag måste byta ställning – jag
lider om jag ligger länge på samma
sätt. men så är det igen skönt på ett annat
sätt. – Det är ibland som om min
hjärtåkomma skulle driva upp alla
sanser i mig – men då blir jag
snarast skrämd. Då blir det som en
enda hets. Då ville jag skrika, handla
leva – göra mer än jag kan förklara.