Sida 2

||

Ja detta var skrivet vid gnista av
andligt liv, ett ögonblicks återsken
av det som har gått av förmåga att
känna och tänka och se sanningen
– – – – – men selvet, selvet, det
är förstelnat och liknöjt och lugnt, det tar dagen
som den kommer, det längtar ej att
kämpa, det är nyfiket och lätt
stimulerat och i synnerhet är det få-
fängt isynnerhet, det sysslar med
de intigaste intigheter och det ler meren-
dels och är glättigt emot andra. Lida
kan det icke. Det har stängt alla
dörrar för lidandet. – – – – – Ja, så står
det till – – – ty mänskan är ändå
ett underligt ting.

Om jag oförmodat dör är det
min önskan att mitt stoft skall
bli bränt, förr el. senare.

skriva någon gång om den stora skillnaden mellan nu och
t. ex. 1913 med avs. å inre förmögenhetsresurser