Sida 1

||

Den 30 okt. Varför brister det inte – – –
allting är färdigt, färdigt att rämna
– – – – – varför brister det inte. Det
finnes ej kvar av mig mer än en
underligt förvriden skuggbild*. Är då
detta ”selvet„ det som återstod, när
det tillfälliga, när hälsan svek – – – – *|
Å dDu store obekanta dDu som för längesedan ej längremer
finnes till för mig i någon gestalt, var-
för brister det inte?

Nej, ännu finns det väl ännu
något att häjrja och pina och slita i styc-
ken – – – – – Och även om jag igen sjuk-
nar i lungsäcksinflammation, så får jag
nog inte ändå dö (se’n heller). Nej så vist är
det inrättat, att den sista fladdrande
lågan av liv skall att jag nödvändigt hållas uppevårdas och pysslas omsvårtytt för illusionens skull, föräldrar-
nas nämligen, att jag finnes till närsvårtytt allt som för mig el-
ler andra haft värde ändå brunnit
ned. Å vad var det för en djävul som
skapte illusionen – – – – – När lyfter
jag själv handen – – – – –
*| Å, I obekanta ödesmakter, varför
brister det inte?
* med en hjärna som när de intigaste intigheter
och