Sida 1
Transkription
||
Den 31 oktober 1915. (avskrift)
Denna månad har det huvudsakligen
varit en sak som fängslat hela mitt intresse
o. berört mig olika. Jag har näml. gått i
skriftskola. Att en sådan sak icke skulle
bli utan konflikter för mig är naturligt,
jag som ju icke ens har någon religion,
d. v. s. icke kan säga mig tro på nå-
gonting alls, ej ens på livet o. det
godas seger på jorden.
De första gångerna jag var hos
min lärare, dr Simolin, voro emellertid
sådana sköna, av högtid fyllda stunder,
som jag icke på länge, länge upplevat.
Jag tyckte genast mycket om min lärare.
Han verkade så underbart förtroende-
ingivande. Hans röst var så lugn,
hans framställningssätt så enkelt o. natur-
ligt. Jag längtade oändligt efter de
stunder jag skulle få vara hos honom,
o. kunde nästan inte tänka på något
annat.
Men så kom den förfärliga dagen.
Den måste ju komma förr eller senare,
såvida jag icke längre ville hyckla
för honom. Jag framkastade det
spörsmål, som varit en av mina
värsta stötestenar. Huru förneka o.
dock icke förneka sin mänskliga natur
enligt Kristi lära? Var draga gränsen?
Vi talade därom en timmes tid. Sist
sade han: ”tycker ni nu, att ni fått
det något klarare„. ”Nej„, svarade jag,
kanske en liten smula för tvärt, fast
jag inte visste det då. Hans röst blev
med ens hård, o. han sade: ”Då är
det väl bäst att fröken vänder sig
till någon annan.„ Jag kände hur