Sida 1

Sida 1

Faksimil

Transkription

||

Den 31 mars 1914. Mycket har mig i detta jordiska liv blivit och
beskärt, och dock kan jag ibland knappast värja mig för en åtrå efter
de få saker som jag saknar. Det förefaller mig ibland, som om det
på sätt och vis till och med vore nödvändigt för mig att få
dem, men jag kan dock icke göra något för att bli delaktig utav
dem. detKSd2021: Det skulle igen vara att fordra för mycket av andra.

Den ena av de två ting jag nu tänker på är att jag
är så ensam, på ett sätt uteslutande hänvisad till mig själv.
Jag har alldeles ingen som känner mig och förstår mig. Icke
ens göra mina föräldrar det isynnerhet icke Mamma. Hon
är så oändligen olik mig. Hon ser och känner på ett alldeles
annat sett än jag. Det som gör mig den största glädjen,
det som bringar mig till förtvivlan, det förstår hon icke alls.
Mamma är ju glad för min skull, då hon ser att någon-
ting fröjdar mig. Hur menKSd2021: Men huru jag känner det, vad som
fröjdar, vad som griper mig, det anar hon inte. Jag kan
inte alltid vända mig till Mamma för att få tröst, då jag
får mina stunder av melankoli och svårmod. Hon förstår
alldeles icke orsakerna till svårmod min förtvivlan och förebrår mig endast
att vara missnöjd. Det förefaller mig ibland ganska tröst-
löst detta. Jag vet att Pappa i vissa fall förstår mig
bättre, dock långt ifrån helt och hållet. Jag kan icke hel-
ler alltid plåga honom med mina ledsamheter och mitt
missnöje; han har minsann tillräckligt med viktigare
saker att sörja för och över. 2 Förhållandet mellan föräldrar-
na och mig är tidtals mycket gott, dock ville jag säga icke
så gott som de första åren efter min sjukdom, så gott kom-
mer det väl heller aldrig att bli igen. Det händer ibland
att Pappa någon tid är ledsen på mig nästan utan