Sida 1
Transkription
||
Dagbok:
15. X. 43. (Afton)
Minuterna skrider efter den ändlöst
långa dag som jag upplevt. Skall be-
frielsen äntligen komma i natt? För
tre nätter sen kämpade jag ännu halvt
omedvetet emot, när jag stod vid gränsen.
Men nu vet jag att det är lönlöst. Jag
är för utmattad.
Alla rosor i trädgården, alla fruktträd,
från vilka äpplena långsamt faller ner,
alla blommande buskar och utsikten över
den blånande slätten – er vill jag minnas
i natt.
Alla vänner som hjälpt mig – – –
Pappa – jag orkar inte tänka –
Men jag kan inte längre.