Sida 1
Transkription
||
31. XII. 5432med annan penna: blyerts eller anilinpenna.
Midvinternajtten är isigt grön,
månen en viten vit strimma.
Furorna står allvarliga och tunngaga
med en lätt snäöskrud.
Vattnet blänker blåsvart.
– Många vägar går i vinternatten,
många tecken står på himlavalvet
svårare uttolkbara än nåfgonsin.
Finns det en ensam väg
som går ända in i det obekanta?
Öppnar rymden sin famn?
Nalkas äntligen ett land bortom det synbara?
Icke frågar jag nu efter pånyttfödelse
– bara vila – vila –
Vinternatten bleknat över välrldsförödelsen
– livsförödelsen.
Må människorna psvårläst p.g.a. utsuddning[oläsligt]oläsligt (1 bokstav): utsuddningågasvårläst p.g.a. utsuddningkämpa varandravidare och bedra varandra
plåga varandra – leva på illusioner.
Allt är mig så främmandefjärran.
Stjärnorna lyser så främmande,
evärdeliga som de tysta allvarsamma träden
är evärdeliga från frö till frö.
– Leder en enda endsam väg bort från liveet
i det år som stundar? – ?