Sida 2

||

i något av detta ”osynliga”, som går jänmsides med det reella skerendet.
Sålänge jag har skogen omkring mig och den omgivning som passar mig
går det i alla fall på något såätt. Det syns mig ibland att ingenting
annat än direkt våld kunde slita mig härifrån. Alla de många åren i
Helsingfors, hur givande de än var i flere hänseenden, och säkert nöd-
vändiga, kände jag mig till hälften som ett träd, som nödgas växa i
kruka –