Sida 2

||

Inledning och fullbordan.
Hur blev det förflutna just nu levande?
Hur blev det meningsfyllt
efter 14 år?

Det var som ett sår då,
ibland en brännande gadd
oförståelig
hugnad och tortyr
– fast jag själv var utanför.
Men nu minns jag
varje varsam smekning,
varje lidelsemättad beröring
vart ord som sades,
varje ditt tonfall,
– som var det igår
du satt i mitt rum vid havet.
Och utan all smärta
utan all oförklarlighet
att icke kunna gengälda
och icke få göra det – – –

Och du själv?
Ser den döde med ögon
klarnade i visshet
Kan du också nu förstå
utan lidande?

När du kysste mitt hår –
– Nattvinden susar i ekens blad
i den ljusa juninatten.
Det ångar en doft från ängar i blom – – –