Sida 2

||

Det knattrar från luftvärnet söderut
knratt, knratt – –
Alltså lever ryssarnas flygmaskiner ännu
– eller är det engelska – ?
Var var jag nu igen?
Det är ju inte fråga om att man inte skall anspänna sig,
stundom till det yttersta.
Men man skall göra det rätt,
i den fåra som är människan given
från begynnelsen till slutet
– som ger det jordiska sin plats
icke syftsamed annan penna: blyerts eller anilinpennar till gudsfullkoming.ning.
Det är här vi tagit miste – fruktansvärt miste.
Det har lett till att vår föreställning om änniskanKSd2021: människan
är halvt fgudomlig,
ställer gudomlighetens krav –
medan verkligheten visar att hon är ett djkur,odjur,
när den lilla kiulturmanteln fallit ifrån henne.
Hade vi anspänt oss rätt – från början!
Den verkliga frågan är ju bara om förhållandet till nästan
– att offra rätt, med människans djupast nedlagda längtan
att offra!
Hennes adelsmärke
hennes undeligarliga företräde framför alltinlg annat skapat:
att kunna känna med en annan, leva för en annan, ett större eller ett större.
Och allt detta har fuskats bort
med gudstro och underkastelse och fromhet
– och kvar är endast människan–ettKSd2021: människan – ett halvdjur
– Nu gick solen bakom molnen,
den livgivande värmen – i september – är borta.
Och skotten dånar, dovt hotfullt . . .