Sida 1

||

31. X. 37.

Höstnätters klarhet
höstvindars kyla
sopar bort alla skenbilder,
gör allt naket och grått.
Skall jag kunna kläda av mig
också den lilla ärelystnaden för det intellektuella
den lilla självuppskattningen
jag visst hade just med annan penna: blyerts eller anilinpennadär
– skall jag kunna kläda av allt personligt behobv att dela,
den sista längtan efter en meningsfullhet emellan två männoiskor
– som jag ändå tror på!
Men hösten är obarmhärtig.
När den skakar ner de sista gula löven från träden,
sopar den bort de sista illusionerna,
de sitasta ofruktbara drömmarna,.
och lämnar allt framför en naket och kallt
och obönhörligt.
Slkall jag kunna leva vidare utan mänsklig glädje
utan försvar på frågorna
bara för att se den där lilla lågan växa,
den där lågan,,*med annan penna: blyerts eller anilinpenna som lyste med sådan ovanlig klarhet
ibland under sommarn och eftersommarn,
och som kanske slutligt är det enda
som är verkligt.
Men jag måste börja med att avkläda mig
alla illusionerna.
Sedan –

* om levandets meningmed annan penna: blyerts eller anilinpenna