Sida 53

||

Skymnings nättersvårtytt april
1938.

Det går stilla steg, tysta
(det går tysta steg)
           över skr grå jord
över skrovlig jord
över sårig jord mull
– egna steg, tysta steg.
Det talar en ensam röst
över larmet
över jordens sammanpressade
outsägbara ve
en ensam röst
stilla.
Det är någont som ser
           över våndan,
som lever i den såras av den
som bittert bär den,
men ändå ser utöver