Sida 3

|3|

rött streck överst i högra hörnet Den 22. IV. 36. hälsning, utan att jag fäst några reflexioner därvid – han gav mifg
åter något av värmande ljus, kanske ännu litet mer än han brukat!
Här göms inget problem – vi ger varandra den värme vi kan och när vi
kan, och allt är rofyllt och gott. Och ingen begär visst något mera.

Alltnog, vi satt tillsammans, och vi kom också att, endast
rätt allmänt,snuddaKSd2021: allmänt, snudda vid den förre. Jag tänkte inte så mycket därpå
just då, men efteråt kom jag liksom att se de två männens bild på en
gång bredvid varandra. Och då visste jag även samtidigt att jag ser
den förre på två nästan diametralt motsatta vis, positivt och negativt.

Det är här som sakens kärna ligger – kan jag tro på honom
fullt ut?–KSd2021: ut? – här kommer ångesten. Och i natt artade det sig till en upp-
görelse. – Egentligen var jag något sjuk i natt – i migrän – men det
är ofta vid sådana tillfällen jag ser allt med en klarhet som aldrig
annars, då sammanhang, som jag i lånhga tider letat efter på engång
upprullas för mig.

Och det som jag såg var snarlikt ett fdrama, som utspelades
inom en människa. Det är en man som säkert har den mest komplicerade
karma en människa kan ha, de mest komplicerade arvsanlag och som själv lever
under åtminstone en trefaldig spänning. För i stort sett är han väl med annan penna: svart bläcksjälv
medveten om dessa konträrt motsatta anlag och böjelser, och inom honom
är det en nästan oavbrutaen kraftmätning mellan dem. Och i samma ögonblickmed annan penna: svart bläck
jag blev medveten härom, försvann (med annan penna: blyerts eller anilinpennanära nog)med annan penna: blyerts eller anilinpenna frågan:troKSd2021: frågan: tro eleler icke tro.
Skådespelet endsamrt upptog mig helt. Ochmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck dDmed annan penna: svart bläcketta ensamt blev av betydelse.

En trefaldig spänning. Den första är självhävdelsens oav-
brutna spänning utåt – hävdandet av honom som människa. Härav den hud-
lösa ömtåligheten i dylika ting som jag hela denna vinter lagt märke
till. Den bygger givetvis redan den på invecklade själsliga omständig-
heter. – Den andra och den avgörande, mest ödesdigra spänningen är
den etiska. Jag tror att jag sällan drömt om så skärpt motsätt-