Sida 1

||

Natten mot den 15. V. 32.

Varför strömmar intryck och bildrer över en med nästan materiell
styrka, när man varit med om ett festkligt tillfälle i ett upplyst rum –
bilder, ingivelser, som inte har det minsta samband med festen, men ändå
konkreta nog?

Jag är rädd att sålänge mitt fysiska jag håller samman skall det
inte slippa själsliga rörelsermed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennastormarmed annan penna: blyerts eller anilinpenna och kval. . . . Det är en flödande ström
i mitt medvetande just nu, från det översinnligt - immateriellaKSd2021: översinnligt-immateriella till det
mest jordiska – nerverna är som ett oavbrutet vibrerande instrument.

En bild kommer ouppjhörligt fram – varför – meningslös – ändå!
En profil så fulländad att den kunde huggas i marmor, två välvda mörkamed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna
ögonbryn –med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpenna ögon som skiftar mellan brunt och blått.,med annan penna: blyerts eller anilinpenna Emed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaemed annan penna: blyerts eller anilinpennatt svart hår, så
tätt ochhKSd2021: och strävt att det nästan förskrävcker. Jag ville föra min hand ge-
nom det håret – över pannan . . . .

Varför åtrår jag en annan människa, när min kropp nästan synes
färdig att falla sönder? Vansinnigt, absurt. En människa jag inte älskarmed annan penna: blyerts eller anilinpenna,
och inte kommer att älska i verklig mening. En människa, vars heder och
ridderlighet, men inete alltidmed annan penna: svart bläck sinnesfinhet, jag hyser ett blint förtroende till.

Det är underliga makter som driver sitt spel med mig. När solen
lyser över havsvidden på dagen och över terrassens blommande stenväxter tror
jag dem borta – jag äer fri. Men jag vet ändå inte. På natten kommer de
åter. Sålänge vår kropp håller samman skall visst själens marter och lust
genomglödga oss.