Sida 4

||

Jag minns att vi dansade. . .

Din blåa sidenärm låg lätt emot min arm,
som låg den där utan att förnimmas.
Jag vet att du omslöt mig i turernas gång,med annan penna: svart bläck
Du lyfte migo och bar mig
           under turernas lek,
ochmen jag vet icke av din beröring. . .

– Dock visste vi att dansen var livet –

Vi följde varje tur som en helig ritual,
varje rörelse som föreskrevs av regeln.
([oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddning)med annan penna: blyerts eller anilinpennaVi var fuyllda av vårt värv,
av vår tysta offertjänst.
Och vi dansade. . .

Men allt hetare flöt under rörelsen vårt blod,
alltmer ångestfyllt blev varje tecken.
Vi såg ej mer varann,
som i yrsel och extas
vi kände varandra i var darrning.
– Och mekaniskt och blint vi följde varje tur,
varje steg, varje gest
bland paren som ingen av oszs skönjde.

Då kände vi båda en spänning som till däöds –
en fjäder som engågng måste springa. . .
Det dånade omkring oss som lågor från ett bål,
det blev ökengult och svart,med annan penna: svart bläck
det blev kvävande mörkt
– då föll jagmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck försvann dumed annan penna: svart bläck

– och jag vaknade ur drömmen. .