Sida 4

||

En enda människa är det som har ett
slags realitet för mig. En skugga förföljer
mig. Om han inte hade visat en liten
reaktion, när vi sågs engång, hade han
säkert stannat kvar – på ett särskilt plan –
i det undermedvetna. Nu förföljer han mig.
Är det det ordlösaste jag varit med om?
Jag vet icke. Kanske skall han snart igen
gå tillbaka till sin plats – i det undermed-
vetna. Blommorna i [    ]tomrum (1 ord) är så
underligt avlägsna. Vi kommer ju inte
att träffas – – – –