Sida 3

||

17. IX. 31
i mitt liv – jag kan inte säga det säkert. Kanske. Men det
berör snarare (på ett visst sätt) hela mitt
liv, eller någonting i hela mitt liv.

Det finns intet i stundens fullhet
som kan förliknas med detta som
inte kom, men som engång skall kom-
ma i en annan form! Icke den mest
brinnande sekund i nuet kan förliknas
vid detta, det outsägligas o. ofull-
komnades fullhet. Det som alltid
är högre o. onåbarast, men som
engång skall förverkligas – vissare än
den vissaste visshet.

– – – Det är vitt solljus över grenar
o. barr – septembervitt. Det är som
en stilla festlighet, som en helgelse
före den stora prövningens o. lidandets
tid – före kölden.