Sida 3

|2|

/Forts. 15. VI. 26./ Det är som om en god del av hans själ alltid
glede till ytan – han måste alltid uttrycka något, alltid hänföras
eller fördöma – för att nästa dag möjligen ha glömt det. Är det ett
visst emotinelltKSd2021: emotionellt behov detta, en fasa för stillaståendet, eller är dtet
ett grunddrag i hans spsyke? Jag tror snarare det förra. Hans själ är sm
som hundrade fåglar, som flyger åt dskilda håll. Han vill icke ens hålla
dem samlade. Han ger dem liv och sänder dem ut som gnistor omkring sig.
Det är ett storartat slösande, en rikedom som han inte själv kan fast-
hålla – men allt vad han ger ifrån sig bär dock hans eget märke.

Här har vi åter tett grunddrag: den verkliga originalitetetens.KSd2021: originalitetens.

Men denna brist på absolut förtroende, som jag känner i hans
närvaro? En situation har fhärvidlag för alltid ristats i muinne. Supén
på Författareföreningens årsmöte detta år, där han statt bredcvid E. Z.
Jag tänker mest på kontrasten mellan dem. Z. sanasad och säker, stabi-
liteten persoinifierad. L. nervörs och översvallande, det blixtrande
bgeniet.

Geniet ja, det behöver man inte vidare orda om. Det är alltför
välkänt. Ett fyrverkaeri av gnistor och oimpulser med angrepp och prtara-
doxer utslungade i luften – utan att,somKSd2021: att, som det tyckes, en avsikt eller
övertyfgelse alltid ligger bakom,merKSd2021: bakom, mer än för ögonblicket. Detta geör någotmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck
avmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck ett intryck av att manatt man i viss mån inte kanmed annan penna: svart bläck tarmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck honom fullt på allvar – som jag
isynnerhet märkte att de andra kände. Det var nästan som en svafg
känsla av misstro från deras sida.

Men är detta ett grunddrag hos honom – hör det samman med hans
väsen? Det syns mig att man med lätthet skulle kunna skala av honom
dettnna blänkande och bliixtrande skal yta och nå till det som är där bakom
men skall kjag kunna göra det engång? Jag vet att där bakom finns de
oförstörbara punkterna, som inte kan förändras, men jag har ännu inte
medlet i min hand att lyfta fram dem var för sig. Jag endast känner
att de finns. Och det som här ovan sagts om grunden hos honom får hit-
tills vara nog. Längre fram skall jag kunna lägga ämnnu flreere direkta
faktorer till dessa.

– Så bör jag då inte längre känna tvekan el. brist på tillförsikKSd2021: tillförsikt
(se 12. VI. 26) utan fatta den hand som räckes mig.med annan penna: svart bläck