Sida 2

|2|

ras fast jag hoppas att detta tillstånd nu skall
vara snart övergående. Jag är kroppsligen så
trött och själsligen så underligt förstörd att
jag inte förmår göra något, inte känna, tänka ordentligt,
minnas, eller intressera mig för något och mås-
te ändå hela tiden tänka på ett enda det av-
skyvärdaste av allt: mig själv. De närmaste små
händelserna sådana som glatt mig och såda-
na somoidentifierad; affärsbrev till fadern
förar-
gat mig komma oupphörligt för mig tills de
förorsaka mig en ständig plåga. oOch ingenting
förmår jag göra för befria mig därifrån. Under
vintern levde jag en tid som i en maunder veckor såsom
i en enda förfärlig mardröm. Fullt så svårt som
i vintras är det ju inte nu.

Jag hoppas inte på något och längtar inte
efter något, men jag väntar ändå litet på den