Sida 1

||

Med några rader vill jag här berätta om
hur min första bok kom till.

Det var en sommar för länge sen. jJag cvet inte om äppel- och
körsbärsgblommorna var vitare då än eljes – men jag tror det nästan. åt-
minstone vet jag inte att sommarfläktarna aldrig någonsin varit så med annan penna: blyerts eller anilinpennaljumma som då.
Jag gick hela tiden dåmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck med en visshet om att någonting skulle hända. jJag
visste inte vad det var och hur det skulle komma, och jag kände ingen
otålighet – men något måste ske.

Då hände det en dag i medlet av juli, en solhet förmiddag med
friska vindar från havert, att jag cyklade långt bort till några havsklip-
por, där det växte strandaster. Jag längtade efter dem just då. Och hela
den förmiddagen levde jag ute i sol och vind och vatten och jag var lik-
som genomlyst och genomdränkt av havssommarsol och saltstänk.sälta? Jag hadee
inte velat lämna dem mer.– På kvällen kom det. Jag levde ännu kvar i
solskenet på klipporna, och nu skrev jag min första dikt – den första, där
jag visste att det fanns något av mitt eget – av min egen ton och mitt
eget blod – första gången jag hade skapat. – Den dikten kom nog inete med
i min första bok. Den var ett underligt formlöst och nästan eruptivt ting,med annan penna: blyerts eller anilinpenna
men jag minns att den beredde mig ien säregen glädje.

Så gick det igen flere fveckor, då ingenting hände. Men jag be-
härskades hela tiden av glädjen som tog sin början den där aftonen, jag
visste hela tiden att någonting var i vardande och att jag skulle komma
att skriva.

I början av hösten kom det en kris i mitt liv, en sådan som
stundom kommer, då allt synes vackla omkring en, och man inte vet om man
om morgonen mer skall vakna upp som densamma som har somnat inlagt sig på kvällen.
Men närmed annan penna: svart bläck jag tillfrisknade från den krisen, och dåmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck bröt det fram. Först kom
det några dikter om hur det är att känna solljus igen, efter det man redan
trott sig död – ett blekt och stilla ljus, som småningom för en in i livet
igen. Och efter den kom det dikt på dikt, de kom som en störtflod. Jag
hade känslan aav att hela tillvaron, alla döda ting som levande, på en
gång tog ett eget liv omkring mig och hade röster att tala. Jag kände