Sida 1

Sida 1

Faksimil

Transkription

||

Med några rader vill jag här berätta om hur min första bok kom till.

Det var en sommar för länge sen. Jag vet inte om äppel- och körsbärs-
blommorna var vitare då än eljemed annan penna: svart bläcks – men jag tror det nästan. Åtminstone vet
jag att sommarfläkytarna aldrig någonsin varit så ljumma som då.Jag gick hela
tiden med en visshet om att någonting skulle håmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläckämed annan penna: svart bläcknda. Jag visste inte vad det
var och hur det skulle komma, och jag kände ingen otålighet – men något mås-
te ske.

Då hände det en dag i medlet av juli,en solhet förmifddag med friska
vindar från havet, att jag cyklade långt bort till några havsklippor,där det
växte stranad[oläsligt]oläsligt (2 bokstäver): överskrivninga2|t|med annan penna: svart bläck1|s|med annan penna: svart bläcker. Jag längtade efter dem just då.Och hela den förmiddagen
levde jag ute i sol och vind och vatten och jag var liksom genomlyst och ge-
nomdränkt av havssommarsol ochmed annan penna: svart bläck saltstänk. Jag hade inte velat lämna dem mer. –
På kvällen kom det.Jag levde ännu kvar i solskenet på klipporna, och nu
skrev jag min första dikt – den första,där jag visste att det fanns näågot av
mitt eget – av min egen ton och mitt eget blod – xförsta gången jag hade xska-patmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck
pat. – Den dikten kom nog inte med i min första bok. Den var ett underligt
formlöst och nästan eruptivt ting,men jag minns att den beredde mig en sär-
egen glädje.

igick det igen flere veckor,då ingenting hände. Men jag behärskades
hela tiden att någonting var i vardande och att jag skulle komma att skriva.

I börjabn av hösten kom det en kris i mitt liv,en sådan som stundom kommer,med annan penna: svart bläck
då allt synes vackla omkring en och man inte vet om man om morgonen mer skall
vakna upp som vdensamma som har lagt sig på kvällen. Men när jag tillfrisknade
från den krisen, bröt det fram. Först kom det några dikter om hur det är att
känna sollljus igen, efter det man trott sig död – ett blekt och stilla ljus,
som småningom för en i livet igen. Och efter den kokm det dikt pmå dikt,de
kom som en störtflod. Jag hade känslan av att hela tillvaron,alla döda ting
wmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläcksom levande, på en gång tog ett eget liv omkring mig och hade röster att tala.
Jag kände dikter överallt,på gatan där jag icke gick, vid fönstret i mitt rum,
därifrån man såg ett lövlöst träd och några gråa väggar, om natten i min säng.
Och jag skrev överallt,i spårvagnar, på matserveringar, på ma föreläsningar,
och teatrar. Det var som ett oavbrutet rus,ett liv bortom realiteten, och
intensivast behärskade mig dertta om natten,och då tog också allting lättast
form,:jag undrar över att jag alls sov denna tid. – Så kom min första bok till
– och naturligtvis mycket annat därtill,som aldrig har sett trycket.

Och varje gång jag skriver dikt igen, upprepar sig detsamma, i intensiva-
re eller lugnare form. Syn födes ur syn och dikt ur dikt, och jag känner som e
ett oerhört tryck,som tvingar mig att arbeta vidare, tills jag är så trött
att jag uinte orjkar mer eller andra göromål och plikter hindrar mig att skri-
va. Men aldrig mer senare har ett sådant tillstånd varat så länge och upp-
fyllt mig så helt, som den hösten när min första bok föddes som utlösningen
ur en kris och en glädje.