Sida 1

||

30. IV. 42.

Underligt med oss som bara bpassivt hkan kämpa för det vi anser
rätt. Det kan vara en sådan underlig känsla av maktlöshet som griper
oss. Vi kan bara under alla omständigheterter vidhålla vår övertygelse
och när det fordras av oss bekräfta. de.KSd2021: den. Det känns ibland som att käm-
pa mot nästan övermäktiga dströmdrag. Hela luften korsas av propaganada
”propaganda”, slagord. Ens egen röst drunknar i larmet och betyder
ändå ingenting. Och likväl mådste man hålla ut. Utan hopp om att nå ett
”mål”. När jag tänker tillbaka på mitt liv har det varit så nästan
alltid. Det är som om allt skulle gå igen. Hela min barndom var det
det ryska förtrycket. Man tyckte då att en framgång var utsiktslös,
och ändå kunde inte en tanke på att ”ge efter” ha fallit en in. Senare
var det det falltmer skärpta finska förtrycket. Men lika omöjligt syn-
tes det här att ge eferrförter för en våldsmakmakt, som bara hade fysisk övervikt
att åberopa.

Och nu – – Men allt är i omvälvning, och ingen vet ännu vad
slutet blir i allt dtetta välrldskaos.

Och mitt i allt sdetta är det vår ändå – och jag upplever
lden verkligen i år – trots allt. Eller kanske just därför! En stänidig
anspänning i en viss riktning betingar kanske en viss avspänning i
en annan eller kanske en större mottaglighet för andra intryck. Så
förefaller det åtminstone nu, dessa sällsamt milda vårdagar efter dnen
orimligt kalla vintern. Man älskar stigar i skogen, stenar och stubbar