Sida 1
Transkription
|1|
På sidan om ”Hangö-fronten”.
(Rubriken endast här)Vi återvände från vår ”evakuering”, och när vi med tåg nalkades krigsom-
området,KSd2021: krigsområdet, blev röklukten från de brinnande skogarna omkring Hangö allt
starkare, medan inslaget av de ”gråklädda” på tåget blev allt större. Till
sist fylldes vagongerna helt av dem. Passgranskningen var sträng; endast
ocmed särskilt tillstånd fick man återvända, fastän man hade sitt hem i den-
na trakt. Vi steg av tåget och fortsatte färden med en militärlastvbil –
det enda kommuniktionsmedletKSd2021: kommunikationsmedlet imed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck här just då.
Det var en varm sommarkväll. Först åkte vi längs en skogsväg,
sedan genom en liten gränsstad, som [oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddningdagen förut blivit bombarderad och på
natten tömd på den sista resten av sina civila invånare. Ingen mänska sjnyn-
tes till, knappt någon enda soldat. Något mer dödstyst än denna stad, om-
värvd av brandröken från deskogarna, kan inte tänkas. Gator som blivit upp-
rivna under bombardemanget var avspärrade, och bilen körde en lång omväg.
För [oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddningrökdisets skull urskiljmed annan penna: svart bläckde man icke rätt husen, förrän man var helt nära
inpå dem. Stationshuset gapade med tomma fönsterrutor, och en och annan
gårsd hade brunnit, men eljes valär skadorna inte ha varit så stora. VIi fotrt-
satte utåt landsbygden.
Klockan var mellan 10 och 11. Kvällen var halvljus, men brandröken
sammanflögt med en lätt dimma, så att skymning rådde. Man åkte med stläckta
lyktor och hmed en känsla av att åka in i det obenkanta. Det var en säll-
sam färd. Då och då upplystes himlen av skenet från en utskjuten rysk
projektil och det dova skottet hördes. Eljes avar allt tyst som i graven.
En violettröd månskära hängde bakom dimtäcket som en kulört lykta och
utåt fjärdarna var utsikten spärrad av rökdiset. En och annan skogsfågel
lät höra ett utdraget läte, men invånarna i de f åKSd2021: få byarna vi passerade
syntes inte till. Skotten fortfor med långa mellanrum.
I skymningen tog vi åter hemmet i besittning – man vågade knappt
tända eld för den stränga mörkläggningens skull – och i räökskymningen
hämtade vi vid midnatt vatten vid brunnen nere vid stranden. Alltjämt
samma stimed annan penna: svart bläckllhet, avbruten endast av de dova skotten. Det var som att röra
sig i en underlig dröm. – På natten ökade skottväxlingen till en häftig
artilleriduell. Husen skakade smått vid krevaderna, här cirka en mil
från krigsplatsen, men man sov ändå. Har man med annan penna: svart bläckvarit ”landsflyktig” en må-
nad, gör man det ändå – ingentingmed annan penna: svart bläck går upp emot att sova i sin egen säng.
– Två dagar senare. Den fredliga kyrkbyn – belägneen inom krigs-
området, men utan militära mål – hade dittills blivit skonad. De flesta
vcivila var också bortflyttade. Kyrkklockorna ringer intae på söndagarna,
och ingen gudstjänst äger rum. Post och apotek har flyttat till med annan penna: svart bläcken säkrare