Sida 1

||

31. I. 41.

Jag har varit sjuk en liten tid. Gamla spöken steg upp, som
jag hade för liten motståndskraft mot i samband med fysisk överansträng-
ning –

Människan är ändå ett underligt ting. Vi lever i en veärld av
det hiskligaste och medst gigantiska skeende jorden har skådat – och lik-
väl håänder det,attKSd2021: det, att de mest personliga kraven kan stiga upp och behärska
en, åtminstone under ett svaghetstillstånd. Men troligen är det också
en naturlag som ligger dold häri. Man orkar inte [oläsligt]oläsligt (1 bokstav): överskrivningi längden med det allt-
för övermäktiga utan ett personliggt liv då och då emellan.vid vissa moment. Slår det just
då för ögonblicket slint, blir det en kris. Så självfallet är det.

Jag hade en stark dfond av harmoni från hösten och den gör
givetvis att jag igen kan börja om. Det är bara en lite långsam process.
Det var en ganska ogynnsamt sammanfallande tillfälligheter, som vållade
en stor kraftförlust. Och det är kanske för mig det farligaste – det
räcker så länge innan jag har arbetat mig upp till det förra. Och många
många gengångare från förr har tillfälle att utföra sitt arbete i sömn-
lösa nätter.

Just nu syns det mig svårast att jag förlorat så mycketn arbtets
tid. Jag hade kunnat skriva. Det är så många ingivelser och utkast som
sysselsatt mig sen hösten. Och alla rör sig om tidens problem. Det hade
varit dubbltelt növdvändigt nu. Men jag har levat som i en fyfsisk och psykisk
förlamning eller en vegativ intressse.öshetelöshet – när inte spökena grassertat.
Såsom det alltid är med mig, när ett slags omvälvning försiggått.

Och all denna kamp syns en efteråt så fåvitsk. Det är det som
är det svåraste. Tiden tillspilllogiven.KSd2021: tillspillogiven. Men huvudsaken är dock att jag
kan återknyta – till hösten.svårläst p.g.a. överskrivnings inställning.