Sida 1
Transkription
||
rött streck överst i högra hörnet23. X. 40.
I detta ändlösa elände som försiggår i världen har jag fått
en viss förmåga att leva för stunden. Och”stunden”KSd2021: Och »stunden» är ofta till brist-
ning fylld aalv innehåll höär ute i Bromarv, där jag hela mitt liv längtat
att få leva. Baaraför för omgivningens, stillhetens, hemmets skull.
Skall den få förbli? Skall överhuvud en enda sak få förbli
oförändrad, när denna stornvågKSd2021: stormvåg är övlerstånden? Men det fårågar man sig
kanske inte de [oläsligt]oläsligt (1 ord): utsuddningmest mättade ögonblicken.
Min kanske med annan penna: svart bläckbästa vän är i dessa dagar i Stockholm. Jag har gåytt och
längtartmed annan penna: svart bläck intensivt efter att få höra musik tillsaåmmans med honom – vfmed annan penna: svart bläckiol,
sång ,KSd2021: sång, kanske helst opera. Det finns också ögonblick då jag längtar att
själsligt få g ge mig som aldrig förr – ocjh kanske borde ge migöra det – men i
det nästa känner jag att jag drar mig till hälften tillbaka igen . . .
Varför denna ständiga reservation, den svaga oro? Jag måste ju accepte-
ra hans sätt att leva, hans hastigt uppflammande entusiasmlikaoch ofta åter slocknan-
de entusiasm för mänskor, ting och arbeten. I mitt liv har han docjk varit
– man kunde nästan säga det – oföränderligt rofasttrofast. Ja i dessa sista
18 månader hängivet trofast i en grad som synts mig ofattbar. Är det justt
häri det ligger, att det syns mig ofattbart, som görmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck att det skrämmaer
mig? Är jag rädd för en av de tvära omkastningarna i hans liv? Eller
är det något annat, som jag inte kan definiera? Jag längtar efter honom
och väntar på hans brev – men jag ger mig mlikväl inte helt. Tvärtom är
känner jag det som om jag alltjämt vore på ett visst avstånd..
Annorlunda var det 1932. Då var det mig ett outsägligt lidande
att avståndet inte kunde överskridas.
Men skogen susraar vidunderligt och löven har dalat som guld