Sida 1

Sida 1

Faksimil

Transkription

||

rött streck överst i högra hörnet

Ibland inrträffar det något mörkt och förfärande, något som
man kanske varit beredd på – men ändå –

Så var det igår. Och loikväl är jag inte så förtvivlad som nman
kunde tänka. Jag har varit fylld den sista tiden av någonting som liknar
en ljus och vårlig lycka, som inte kunnat tas ifrån mig.

Jag har veteat att du är svag – min bror – och har innerst
förstått att jag en dag skulle få en någorlunda säker bekräftelse
på det. Så skedde det igår. Om det är sant vad jag erfor, har
sanningen som sådan inte samma helgd för dig som för mig. – Först
kom det över mig som ett slag – fastän jag var beredd. Jag var
halvt som bedövafd.

Men jag vet att detta – som jag ju innerst anat mycket länge –
icke kan förändra något i det grundväsentliga i med annan penna: blyerts eller anilinpennavårt förhållande.
På samma gång jag erfor det förfärande fick kjag se så mycket vac-
kert tillika – som jag ju också vetat om förut! Det är som om allt
jag lärt lkänna hos dig bekräftades till ytterlighet – både styrka
och svaghet.

Och idag är det igen den ljusa vårliga glädjen över mig, som
jag inte kan förklara – melodin i tillvaron, som jag visst funnit
en glimt av. Måhända blott för en kort tid – –

 

Det var ändå inte så lätt att gå förbi som jag trodde
i förrgår. Fastän jag försöker att inte tänka på detta, bär jag
på en halvt undermedveten ångest, som verkar ganska utmattande.
. . . Var det samma ångest jag hade en förkänsla av för ett år
sedan, i april? Det börjar synas mig mer och mer att det är så.