Sida 1

||

8. VIII. 36. /fortds/

Och det är inte allenast det. Mycket i dina personliga nervösa svå-
righeter sammanhänger med fina trådar härmed. Du väntar själv på att
befrias. Åtminstone så långt att du ser vägen. – Det första jag lade
engång lade märke till hos dig – kanske var det redan förrän vi nån-
sin hade råkats – var att du har ett så vackert ljuds?. Jag kan inte
uttrycka det annorlunda – men jag tror att du förstår hur jag menar.
Det har inte många. Och det finns inte mycket som gjort mig så ont,
som när jag ibland sett det skymmas. Det måste få bryta fram i full låga.
Men det kräver mycket. Det är en lika sällsynt gåva som att kunna
offra. Men också den har du.