Sida 1

||

22. VIII. 35

Kalla dagar, höststämniinngg i luften – mulna förmiddahggar,KSd2021: förmiddagar,
klara stjärnklara kvällar. En ton av förgängelse i luften, bleka höstblommor,
jorden andas fukt. Livet riktar sig åter inåt – man går in i sitt skal, i med annan penna: blyerts eller anilinpennavän-
tan på en eftersommar, som möjligen skall komma.

Jag har levat så fjärran från levande männidaskor, som knappast nå-
gonsin. Våren var en sådan rikedom, att jag sedan knappast behövde någon på en tid,
och dessutom var jag trött, av överansträngning .KSd2021: överansträngning. All sktpontan aktivitet har
vilat.

Triodde jag kanske att agjag var helt oberoende av andra människor?
Kmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaHmed annan penna: blyerts eller anilinpennaanmed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennarmed annan penna: blyerts eller anilinpenna jag någondsin helt invaggatmed annan penna: blyerts eller anilinpenna mig i den föreställningen? Jag är kanske mer
oberoende än någonsin nu. Det ger mig inte något öppet sår, att jag nödgas
umbära, men jag behövde ändock – Det är bara några få, några få människor
vars bild svävar för mig – men finge de åter herraväldet – då vare nmig öcdet
nådigt.

En egendomlig dag idag – eljes flyter de alla som ett kjämnt band
av matta kulor, med en liten olika skiftning hos var och en. Bromarv gamla
kyrka, där sdagern är dämpard, så att alla de vackra gamala föremålen: predik-
stolen, altartavlan, de andra tavlorna, ljuskronorna träder fram i sin vack-mju-
rastekaste gestaltning. Stillhet – massptor av levande blommaor – en enkel, naturlig
rogivande präst. Det är begravning. En gammal dam, som funnit livets menings-
fullhet – och dödens. Alltt är ro och harmoni.

Längst uppe vid koret, i en av de främsta bänkarna, ser jag ett
av de huvuden jag längtar efter – och får längta efter, tillsvidare. En män-
niska jag eljes knappast någonsin får råkar i dessa nejder. Det blir nåästan
underkligt högtidligt, när jag ser din kontur, som jag känner så väl, dina
rörelser, ditt minspel. Din hustru sitter bredvid dig. Så länge har jag igen