Sida 1

||

27. III. 35.

Det var bara för en vexcka sen, den natten, när allt
föll isär, när jag tycktes mista allt fotfäste.

Senaste natt hade jag igen friden, friden över alla
gränser. Hur skall jag kunna återge den trygga vissheten att endast
vara en del av stort skeende – att någonting sker med en, att man
inte behöver ingripa däri själv – att allt ändå når sin fullbordan.
VadKSd2021: Vad som når sin fullbordan vet man inte. Ingen medveten önskan
längre, ingen väntan. Är det en stora krafter som har en i sitt våld,
är det deras spel, som fullbordas, oberoende av en själv – eller
är det ens eget skeende som fullbordas i en oanad syntes! ?KSd2021: syntes!?

Vi vet det inte, allt är bara en outsäglig trygghet –
samma trygghet som om en moderlig aande vakade vid ens sida och sörjdKSd2021: sörjde
för att alla stridiga motsägelser och alla motgånfgar löstes upp i
en enda harmoni.

Är min längtan verkligen förstummad i en sådan stund,
eller är den bara omklädd i en oförklarlig och outsäglig förvissning?

– Jag såg dig igår – jag vet ingenting mer – men jag
älskar dig som förr över akllt förstånd. –

Hur länge skall min frid vara denna gång – utan uppror.