Sida 1

||

I Helsingfors.

31. V. 34.

Detta är visst av de egendomlifgaste dagarna i mitt. Jag känner
innerst inne att det som nu möjligen sker – om någonlting sker – kunde
varKSd2021: vara av oåterkallelig vikt – och ändå har jag ett besynnerligt lugn
under mkin oro. Det är som om allt gällde mig bara till hälften.

Då jag reste in nu handlade jag nästan viljelöst. Jag vet inte
om någonting skall ske och vad som skall fullbordas – men jag bidar.

Varifrån detta lugn, eheuruKSd2021: ehuru hjag knappast hoppas något?

1. VI.

Det med annan penna: blyerts eller anilinpennaser ut som ödet ville att intet skall ske. Kanskef förunnas
det mig icke att göra något.

2. VI.

Något har hänt som åter gjort allt till en ångest utan gräns –
och utan någon mening. Var det blott en villfarelse?

4. VI.

Jag kan eller får intet göra – – Nu är jag åtminstone fri.