Sida 1

||

Ur min dagbok.med annan penna: blyerts eller anilinpenna

28. IV. 34med annan penna: svart bläck

CDet hände något igår kväll. Jag förstod plötsligt att problem-
ställningen brott och straff i människans liv inte är den riktiga.
Allting är bara en följd av en obönhörlig konsekvens. Allt utvecklar
sig ur vartannat (med annan penna: blyerts eller anilinpennasom det måste)med annan penna: blyerts eller anilinpenna på grund av sin egen inre lag, den
fysiska naturen enligt sitt väsens lag, den själsliga företeelserna
ur sin. Och denna inre lag sträcker sig från liv till liv. Vi bygger
sålunda upp vårt följande liv redan i det som är som en oavvislig
inre nödvändighet. Här är sålunda icke fråga om hämnd, straff eller
belöning, det är endast ett lika konsekvent förlopp som att en blomma
slår ut, lägger frukt och dör bort under givna yttre betingelser.

Diock, detfta sista har varit en av de svåraste stötestenarna
i problemet – de yttre betingelsermed annan penna: svart bläckna, som ju en individ ytligt och
mänskligt sett inte kan göras ansmed annan penna: svart bläckvarig för. Men måste icke även dessa
fogas in i samma sammanhang av obömnhörlig inre konsekvens? Skapar vi
inte, i samma mån vi skapar vår egen mottaglighet, våra böjelser i
det kommande o. s. v. – skapar vi icke måhända även då den atmosfärmed annan penna: svart bläck