Sida 1

||

30. IV. 33.

Hur mycket mörkt finns det inte i os?s?
– Dag efter dagg, natt efter natt
har jag känt att det finns kamed annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennavar i mig ännu.
Det stiger inom en som onda böjelser,
ond syn, med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaond tanke
en outsäglig plåga.

Dagarna förflyter i stillhet
outtröttliga omdsorger
– men nätterna är stundom förfärande i klarhet
– klarhet i ont och gott.
Jag förstår knappt att jag kunnat leva
alla dessa år
stympad, sönderbruten
utan hopp eller tro
med en plågaa som aldrig upphör
– ett liv utan liv  . . .

Var morgon ser jag plantorna växa
utanför vårt fönster,med annan penna: blyerts eller anilinpenna
– med annan penna: blyerts eller anilinpennamed annan penna: blyerts eller anilinpennaoch jag sittetr i timmar i deras närhent,
hämtar lugn och kraft därifrån
– och jag känner att någontingmed annan penna: blyerts eller anilinpenna ännu kan gro i mig.
Så smärtsamt ocjh ljust på samma gäång
har jag inte på många, många vårar
känt groningens reflex inom mig själv.
– Vad väntarr jag på? Intet.
En förnyad kraft av jorden?
Illusioner.
En än hårdafre strypning,
än mer meningslös kamp?
För vad?
– Jag vet blott att jag stundltals är bortom alla frågor
alla krav på en mening
allt begåär.
Att jag valdrig förr varit så utanför allt
– med annan penna: blyerts eller anilinpennasjälva livet.

Men mina mellan mina händer spirar vårens
första Saxiftraga i blom.