Sida 1

|19|

28. IX. 32. Förstöres

Fastän jag igår mådde bättre, hade jag en dålig
natt med ovanligt häftiga hjärtstöringar. Den
”inre oron„ har visst ännu inte mycket givit med sig.

Jag har haft många tankar de sista dagarna.
Bl. a. känner jag att jag varit orättvis mot mitt
liv i det jag har sagt. Det måste bli ett tillägg.
Jag försökte göra en början igår – på gammal vers –
men det utföll inte som jag önskat. Det är
en stor fara för mig att begagna gammalt
verssmått;svårtytt det går nästan alltför lätt – men blir
också lätt – banalt. – Jag minns i alla fall ett
par rader som blev som ett slags sammanfattning:

– men det stycke av liv som jag anat och sett
det stycket var förvisso stort.

I ett par andra rader berör jag ett visst moment
i mitt liv:

Men det är blott engång i vårt liv o. vår färd
som en uppenbarelse skett,
och kanske har jag anat i en gränslös minut
att en mänska och en gudom kan bli ett.
–

Jag vet mycket väl att jag hade nästan botten-
lösa fonder att skapa ur – men för att ska-
pandet skall kunna utlösas fordras just den
livskontakt, som jag saknar – därför kan jag
inte bruka dem.

Och på skapande är nu minst av allt att
tänka.