Sida 1

|8|

20. IX. 32.

Jag drömde i natt
att jag spelade teater
– ett stort sällskap amatörer.
Allt hade en viss vikt.
Jag hade ett slags huvudroll
– en dam från l’ancien régime –
men jag spelade likgiltigt intresselöst.

Jag minns ej mer förloppet,
men ett viktigt moment
var ett överfall av rövare,
då jag släpades bort.
Det repeterades ånyo.

Det var festligt o. upplyst,
ett virrvarr av människor,
spelande o. åskådare.
Jag ser plötsligt Alma Söderhjelm,
hon hade också en roll,
var som given för den.
– En syster till henne vände sig till mig.
Hon sade med eftertryck: ”Ni har inte anlag,
fastän Ni ser bra ut(!),
min syster hade rätt.„
– Så blev allt borta i ett töcken.

– Jag vaknade vid att mitt hjärta var i olag,
det varade rätt länge.
Hela dagen en känsla av beklämning,
fast jag inte har nån’ oro.
Allt är likgiltigt o. lugnt.
Jag halvsov i solskenet,
luften gjorde gott.