Sida 1

||

19. VIII. 32

två frågetecken i vänster marginalJag skulle ha lust att besvara Julhäls-
ningens rundfråga: om det funnes en människa
i världen, kunde man kanske leva – o. sedan
också skapa –

Jag är visst ett under av otacksamhet.
Hur många fina trådar av helighet har
inte vävts in i mitt liv? Hur många
människor ?– – – – ? Och nu syns det mig att
det är ingen. Vi kan kanske leva utan
människor ibland, under samlandets ögonblick
när vi själva är så överrika, att ingenting
annat hinner till för oss än havet o. bergen
o. markernas oändlighet – men att annars
leva, söka leva utan en människa, det är
visst utan mening.

Det går visst inte många dagar utan att
jag sänder av ett brev, o. minst lika ofta
får jag. Trådarna av de levandes – och dödas –
liv vävs samman i mitt medvetande, men
allt är så underligt skugglikt o. avlägset,
sedan en lång, lång tid tillbaka. Det är som
det blott till hälften hade realitet, icke ens
det. – – – Det kommer någon till mig o.
säger: hjälp mig att förstå den o. den som
står mig nära, som ni också känner kanske bättre än jag – o.
jag gör mitt bästa, o. sedan är allt lika
ändlöst borta igen. Mitt liv är som en
enda oavbruten anspänning att kunna hålla
ut o. handla o. förstå, fastän jag inte längre
vet varför. Och jag frågar mig om någon människa
längre är till – – – – – ? Men ingenting är vissare än döden – – – –