Sida 1
Transkription
||
14.VIII.32 På morgonen.
Min högsta dröm hade varit att engång
kunna samla mitt liv till något rofyllt o. helt
– att kunna dela litet därav åt andra.
Det ger mig en sådan obeskrivlig ångest att se
hur meningslöst splittrade de flesta männi-
skoliv ärosvårläst p.g.a. utsuddning – o. nu är jag själv söndrad
till de innersta trådarna av mitt väsen –
om än inte mänskorna vet det.
En människa skall sprida värme
o. ljus – något av samma ro som de sol-
fyllda markerna – därför är man till, o.
vi bär på möjligheter till en oändlighet av
värme o. glädjeKSd2021: glädje. Och så går allt förlorat
för att det fattas något, en länk i ett sammanhang,
– för att vi i ett ödesdigert ögonblick blivit
strypta på ett sätt som inte mer kunde
göras ogjort – – –