Sida 1

||

13.VIII
32.
(På kvällen)

Varför skall jag inte kunna avstå från detta
enda: att ha fått leva ett enda år
av mitt liv?

Det är som en sugande längtan i
varje nerv av min varelse efter denna enda
tid.

Jag kan inte gå mot de stilla
o. klara höstdagarna i mitt liv –
som kanske annars skulle vara det
naturligaste – utan denna storm.

Jag frågar mig själv varför?
Hur oändligt många finns det inte
som skulle vara långt mer predestine-
rade till det – till själ o. [oläsligt]oläsligt (2 bokstäver): utsuddningkropp.
Min fysik syns mig ibland bara som
en fladdrande låga, en strimma i ljuset
som någonting som egentligen inte har
realitet. Och likväl är det samma
makt som kommer grenarna att
skjuta skott o. markens gräs att
blomstra som bor i oss alla.

Utom i helgonen. De har givit
denna ström av liv ett hemlighetsfullt
lopp, som inte vi andra kan följa – –