Sida 1
Transkription
||
Dagbok
29. X 31
Jag önskar en ton
så fin, så utdragen, så fin,
mellan två (mänskors) själar
Bara en ton –
men den nekas mig ju alltid.
– Andra vågor slår upp
andra
andra minnen
tidigare
Mäns blickar
mäns tankar
Jag har känt dem omkring mig
men Hhur likgiltigt är det mig inte
Det är två månader sen, nästa
Det är som livet hade en
massa skikt
våning ovanpå våning
Det som rör sig underst
känner ingen igen uppe
Det är som om det fattades
en länk
som en förbindelse däremellan
Skilda mänskor rör sig
i skikten.
Jag längtar något stålhårt
glänsande
o. ändå med en vek ton under
man knappast kan förnimma
som en aning.