Sida 2

||

Jag har varit i H:fors
ett par dagar. Det hände
något en kväll. Jag tallsvårtyttte i
tel. till den andra människan
i mitt liv – som varit ovanligt
långt borta den här sommarn.
Avståndet var så långt att
rösten delvis förvanskades –
o. likväl. Han sade ”Jag har
tänkt komma o. hälsa på dig
hela sommarn men inte kunnat
resa någonstans alls.„ Hans
tonfall var så hjärtligt som
det knappast någonsin förr varit
– han gav uttryck åt mer
värme än brukat. Det var ett
det var en starkare värme
mellan oss än det brukat.
Det gav mig på något sätt
en trygghet, en fond att
bygga på. Det andra – som skulle varit det stora
kanske – ger mig nu bara be-
kymmer o. smärta.