Sida 1

||

Dagbok

23.VII 31. Det har varit mänskor omkring mig
o. dis samtal, livliga diskussioner. som intresserat
mig Det har intresserat mig – men
bl endast en människas rörelser är nu
människans rörelser för mig nu – o.
endast en människas röst är männi-
skanKSd2021: människans röst – (o. hoenne får jag inte höra).

Du rör vid tingen när jag
handskas med dem. Din gestalt
är framför mig i rummen där jag går, där den
aldrig har satt sin fot – o. likväl!
Där är någonting som gör ont
någonting jag inte förstår – ett tonfall
i ditt brev, ett litet drag i din hand-
stil är mig så fjärran, som kom
det från en annan tillvaro,
är så främmande för hela ditt väsen
att jag inte vill kunna sammanställa
det därmed. med dig. Det vållar mig
svårighet smärta.

Jag har varit ganska
sjuk idag – men ändå hållit
bättre ut än ofta förut. När jag nu
ligger i sängen är det som runne
tingen sakta ifrån mig – som
runne de alla ut i ett stort hav
där det ständigt böljar. Jag
längtar inte mer att fasthålla
de fina trådarna från dem. Och
mänskorna flyter bort i ett overkligt
töcken.

Men dina drag lyser ännu fram
som belysta att av strålarna i en
molnreva. 2|Skall jag övervinna alla
frågor?| 1|Så klart som ett plötsligt fram-
brytande sken belyser ett landskap med alla
skuggor o. konturer.|