Sida 1

||

25. XII. 27.

Jag hade en liten stunds
stillhet igår före middagen. Jag hade haft lust
att skriva redan då. – Jag tänkte: då Julafton – jul-
helg – – – Vad är det som vi mänskor alla då
begär mer än allt annat? Friden (är det)
– friden i en mänskosjäl. Jag tänkte på,
detta är egentligen ingenting som finns u-
tanför oss eller kommer utifrån
Varför är det så svårvunnet, varför
är det så sällsynt? Nu känner jag
den helt nära mig – helt nära – jag
skall finna den nu, redan – – – Friden – friden i
en mänskosjäl – – – – –

Egentligen är detta ingenting som finns
utanför oss el. kommer utifrån. Det
är bara något inom oss det gäller.
Någonting som grävert io grävt ossi somsvårtytt måste få ro.
Egentligen är det bara en sak som
hindrar oss att få lugn. Att vi inte
kan sluta att begära! Hela vår o-
slippliga oro – allt detta som
kryper [    ]tomrumkrälar i oss – det är
ju bara det att vi begär – av livet
o. av andra. Vi inriktar oss
på att få, därför får vi aldrig
nog – därför blir det vi har
fått vant o. intresselöst – därför
måste det vi begär ha större o. större
lockelser.

Men det finns visst ett annat
sätt att leva livet också. Att
fråga efter när vi kan ge – o.
ta emot när någon självmant
skänker oss. Det är det under-
liga med givandet, att det
fordrar inte mer o. mer i gen-
gäld – inga mer o. mer sällsynta
[    ]tomrum (1 ord) Det fordrar bara att bli
emottaget – o. det blir rikare