Sida 1

||

10. X. 24

När jag skriver detta är jag medveten
om att mitt liv [                   ]tomrum (4 ord)
Jag ser att allt samman [    ]tomrum (1 ord) i vissa
linjer, att allt som sker (med mig) av
mig själv utnyttjas för givna, enhetliga
syften.

Det ångestfulla, ständiga spörjandet
börjar komma till ro – – –

(Fastare konturer)

Den smärta som fordom kunde
verka föralamande o. alltid långsamt
sönderstyckande, blir mer o. mer en
positiv faktor – ett medel till något
större som man når till.

Huru förklara detta sammanhang?
(denna process?)