Sida 1

||

Den 30 okt. 1917. Det har hänt flere ggr den sista tiden att
mina drömmar om natten gått i samma riktning,
och somd. v s. motmed annan penna: svart bläck dettamed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck ärmed annan penna: svart bläckmed annan penna: svart bläck ett område som även tankarna i vaket
tillstånd oftaäven dragits till vissa stunder med obetvinglig styrka, får jag lust
att nedskriva litet därom. – Det gäller naturligtv. en
form av längtan, ty vad är icke längtan som syssel-
sätter en i dessa år. Men medan varje annat slag
av längtan just nu ligger långt på andra sidaKSd2021: sidan
möjlighetens gräns att kunna uppfyllas, är
denna den enda som kanske under bestämda
betingelser kunde det.

Varför drömmer jag nu jämt o. ständigt om
frk Nordström 6, 7 år efter det jag haft någon
beröring med henne o. utan att hon ärvarit i mina
tankar förrän jag drömmer? Och varför känner
jag det alltid lika varmt o. ljust då? (Ja,
det är kanske en fråga för sig varför det är
just hon bland den räcka av mänskor som
betytt något för mig som lever kvar allra
intensivast inom mig o. den frågan skall
jag måhända senare ta upp.)

Det är naturlv. icke personen som här förvad
mig ejsjälv betr. är det väsentliga, utan känslan,
behovet – jaga, den har varit oändligt stark tid-
tals i Wasa okck de här sista åren. Dock
har det närmast varit stöd o. hjälp jag då behövt
utom förståelsen. Det har varit tagande jag
då behövt, nu tycks det mig vara i än högre
grad givande. Ja, det är en mänskas närhet
jag skulle behöva, en mänskas närhet för
att kunna ge mig ut i hängivelse åter som
förr, fullt o. helt. Dock icksvårtytt Naturlv. icke den spe-
ciella form av hängivelse som är mellan man
o. kvinna o. tjänar sitt spe bestämda syfte.