Sida 1

||

31 maj 1915. Jag är så trött att
jag inte riktigt vet om jag
står på huvud el. fötter. Ibland
är det som jag inte vore vaken,
allt svinner undan för mig,
och endast genom en kraft-
ansträngning förmår jag upp-
fatta vad som försiggår om-
kring mig. Det har varit
en förfärlig, förfärlig tid
den här sista. Jag begriper
inte riktigt att jag ännu
härdar ut. På Mot efter-
middagen, därsvårtytt (då det är värst)
är jag inte blott bara en trasa
utan ock ett något en varelse som
plågas och marteras av
förvirrade tankar och alla möjliga
marinbillning, som mycket
sällan då jag är i vaket
tillstånd låter mig få nå-
gon ro el. vila.

Ett samtal som jag
hade med tant Synnöve
för ett par dagar sedan
har varit en ljuspunkt.
Dock vill jag skriva därom
senare. Min hjärna är
så trött att den inte riktigt
förmår fatta och [oläsligt]oläsligt (4 bokstäver): handstil klart
bedöma dess resultat.
Det finnes hos mig en-
dast som några dunkla
föreställningar, ömsom
pl plågsamma, fulla av
tvivel ömsom lovande
något som jag ej vågat
hoppas.

Det Vi hade i dag
den sista historietimmen.
Jag var så trött att jag
inte just orkade känna
något.KSd2021: något Jagmen förmådde
dock ana att det var det
högtidligaste ögonblicket
under dessa sista dagar.

Förstöres